Månad: juli 2011

Helgen efter norska öppna så körs deltävling 3 i Scandinavian Open på Karlskoga motorstadion.

Fredagsträningen gick åt till att testa inställningar på motorcykeln och varvtiderna som hela tiden förbättrats under NM gick istället bakåt.

Det verkar ändå som att det gav utdelning då jag under kvalet på lördagen lyckas pressa min personbästa tid ytterligare till 1.13.006 på ett flygande varv.

Roffe är med i depån och och bistår med lite av varje förutom  glada tillrop och foton. Bilder kommer snart på sidan.

För er som inte kan vara med på plats och följa tävlingarna  så kan jag rekommendera www.amigoo.se där racen sänds live.

En deltävling går i Sverige på Gelleråsen. Då jag behöver träna på denna banan så tar jag tillfället i akt och ställer upp i NM trots att det inte ger några poäng.

Kval 1 går i svåra förhållanden då det kommer en regnskur efter två varv körda som blöter ned hela banan. Det spricker upp och resten av kvalet går i upptorkande och jag lyckas sätta min bästa tid på sista varvet då passet flaggas av.

Kval 2 är det torrt och fint och alla förbättrar sina tider så även jag som gör personbästa med 1,15,139. Detta räcker dock endast till 20 startruta men jag är ändå nöjd då jag var rädd för att det skulle bli utkvalning.

Race 1 går på kvällen samma dag och jag är rätt mör efter de båda kvalen. Jag få till en bra start men tappar många placeringar de första varven. Efter några varv hittar jag rytmen och gör ny personbästa tid med 1,14,091. vilket räcker till en  femtondeplacering.

Warm up körs i regn men det hinner torka för mycket för regndäck så jag passar på att rugga in ett par nya regndäck som jag precis införskaffat.

Race 2 går i torrt men det hänger regn i luften. Jag går ut på samma däck som på race 1 då jag endast vänt på bakdäcket och det var fint slitet.

Jag startar inte lika bra som under race 1 men jag drämmer till med en omkörning på yttern in i Ejes under de sista varven och lyckas kapa varvtiden något på bästa varvet, det räcker till en tiondeplats.

För mig var det en lyckat racehelg utan det sedvanliga strulet. Detta överskuggades dock av tragedin som utspelades i Norge. Vi hade alla flaggor på halv stång på banan och prisutdelningsceremonierna ställdes in då det var landssorg i vårt grannland.

Väderprognoserna ser dystra ut med regn och rusk. Jag är ändå nyfiken på hur det blev med den sista justeringen av insprutningen så  jag lastar bussen och åker ned till Linköping i hopp om att det skall bli bättre väder framåt kvällen. Vädret är med mig och det blir en strålande eftermiddag på banan och det visar sig att inställningen fungerade. Hojen känns mycket mjukare när man går från avslag till gaspådrag.

Dock så känns det som att bakhjulet studsar vid inbromsningarna, men jag får lite tips av elitförarna i depån om vilka justeringar som kan göras på stötdämparna som jag skall testa vid nästa körning.

Jag har bokad en heldag i kalendern och fått med mig mekanikern Tobbe Eriksson för att ställa in insprutningen på motorcykeln.

Bana för dagen är Gelleråsen, en bana som är mycket tekniskt svår och dessutom väldigt gropig. Jag har inte kört några träningar alls på denna bana innan utan endast kört här med gathoj för flera år sedan.

Jag koncentrerar mig på att justera insprutningen och bryr mig inte om några varvtider. Efter en hel dag med olika justeringar där vi gått åt två olika håll känns det som att vi är på rätt väg men jag hinner inte provköra den sista justeringen. Jag får vänta till nästa träningstillfälle för att se om det blev bra eller ej.

Tisdagsträning. Veckan efter testet i Mantorp så är det dags för en (årets första) träning på hemmabanan. Nu fungerar materialet som det ska men jag har fortfarande svårt med inbromsningarna efter incidenten med bromspumpen.

Efter att ha läkt mina sår och lagat motorcykeln efter kraschen på Falkenberg så var det dags för en provkörning.

Jag kände fortförande mig svag i kroppen, men hojen verkade fungera som den skulle, tyckte jag. Banan för testet var, Mantorp park, en bana där man kör för fullt på högsta växeln på rakan. När jag började få lite flyt på körningen, en bit in på andra passet, upptäckte jag att gashandtaget vridit sig och blockerade rörelsen från bromsgreppet. Det var ingen rolig känsla att trycka bromsen i botten och känna att det inte alls tog så mycket som det behövdes. Jag lyckades dock få ned farten med hjälp av nödbromsen (bakbromsen) så pass mycket att jag stannade en meter ut i bollhavet i mjölbykurvan.

Efter en del justeringar och koll av hela bromssystemet så fungerar allt normalt igen. Dock så blev det en del hjärnspöken som måste skrämmas bort.